Du tog mina skakande axlar,
lutade dem mot din nakna hud.
du tog mina förut så mållösa ord,
du gjorde dem tydliga och jag förstod.

klockan ett slog klockan tolv,
klockan tre så låg vi kvar.
Du blundar nu lika vaken som förut,
blundar ut nattens allra sista slut.

livet är fullt utav vackra otänkta tankar.
tusentals blir tydliga när jag ser på dig.




Vi har pratat om Paris, bara en helg.
Men jag vågar ändå nästan inte prata om det.